fredag 14 maj 2010

Utmaning

   Meddelandet på mobilsvararen var som vanligt kort.
   - Detta är Wilhelm. Jag vill träffa dig i morgon bitti klockan åtta.
Inget "hej, hur är läget?", eller "hur går affärerna?" eller "hoppas allt är OK". Nej, pang på bara. Men å andra sida var det ju hans stil. Direkt och businesslike, precis som allt som han var, gjorde och representerade. Allt ifrån den mörkgrå kostymen, nu med Mad Men-riktig liten näsduk i bröstfickan, och det mörka kortklippta bakåtstrukna håret till den alltid blänkande och välpolerade nya tjänstevolvon på hans reserverade p-plats närmast ingången till kontoret och den sjukligt rena ytan på hans skrivbord där det aldrig någonsin låg mer än det papper han för tillfället arbetade med.
   Mannen var en den perfekte försäljningschefen personifierat. Alltid full koll, alltid sådär fokuserad med positiv energi, alltid totalt närvarande och liksom på. Alltid Chef.
   Så självklart hade han redan hunnit jobba undan morgonens mail, sammanställt gårdagens säljrapporter och gått igenom dagens agenda när jag släntrade in på hans kontor två minuter över åtta morgonen därpå.
   - Du är sen, sa han ogillande efter att ha kastat ett öga på sitt eleganta armbandsur. OK, så här ligger det till. Bengt slutar i Göteborg och jag vill att du tar över hans distrikt.
   Jag blev totalt överrumplad och satte mig ned på besöksstolen med en duns.
   - Ska Bengt sluta?
   - Ja, han går till en konkurrent och slutar med omedelbar verkan. Jag vill att du tar över distriktet direkt och att du åker ner dit i eftermiddag. Det viktigast är att du under denna vecka besöker hans fem största kunder och förklarar läget för dem.
   Det här var inte alls vad jag hade planerat. Den här veckan skulle jag ju äntligen börja på den skrivarkurs som jag efter mycket vånda och beslutsångest hade anmält mig till. Den var den här veckan som jag skulle börja ta tag i mina skrivarambitioner, göra någonting av den där drömmen som jag burit på ända sedan gymnasietiden. Äntligen skulle jag ju ta reda på om jag verkligen kunde skriva eller inte, och om det fungerade skulle mitt liv ta sig den vändning som ju alltid hade vetat att det så småningom skulle ta, till ett liv som författare. Eller skribent. Eller någonting som åtminstone hade med text att göra.
   - Sjävklart så kommer detta påverka din lön, fortsatte Wilhelm när han såg min tvekan. Dels får du del av den bonus Bengt har tjänat in under förra kvartalet, dels höjer vi din fasta lön med tiotusen.
Han fortsatte att se på mig med den där intensiva blicken.
   - Jag hoppas att du förstår vilka möjligheter detta öppnar upp för dig. Det här är ju en rejäl utmaning som jag vet att du är redo för.

6 kommentarer:

  1. Bra och lycka till med skrivandet:)

    SvaraRadera
  2. Välskrivet! Typiskt att precis när man bestämt sig för en ny livsbana så kommer framgången i det man redan gjorde.
    Ser fram emot att läsa dina texter :-)

    SvaraRadera
  3. Välformulerat dilemma.
    Välkommen!

    SvaraRadera
  4. Bra! Hoppas han väljer skrivandet ;)

    SvaraRadera